Jag är grymt less på att behöva spendera så mycket tid som jag gör på matbutiken bara för att få hem lite käk till kvällen. Vågar knappt ens tänka på hur många timmar jag bränner där en genomsnittlig månad. Nej, det här måste ofrånkomligen få ett slut, nu relativt omgående. Något som faktiskt tycks vara möjligt dessa dagar tack vare bland andra men ändå samtidigt främst middagsfrid.se där man kan beställa sin matkasse snabbt och enkelt och online och få den framkörd ändå till dörren precis lagom till middagen. Hur bra och smidigt som helst och enligt min uppfattning värt varenda krona som det kostar, inget snack om den saken. Jag skulle faktiskt mycket väl kunna tänka mig att aldrig någonsin mer handla på det gamla usla sättet om det inte är så att jag ska ha något som verkligen inte går att få tag i på nätet, vilken ändå torde tillhöra ovanligheterna.
Jag vill köp guld och nu sitter jag här och kollar på guldsmycken online för det är något som jag är lite sugen på att köpa om jag ska vara helt ärlig för det finns många snygga guldsmycken som jag skulle vilja ha men man kan ju inte köpa alla även om jag gärna skulle vilja så jag får försöka bestämma mig för ett guld smycke som jag helst vill ha och det blir inte så lätt med tanke på hur många snygga guldsmycken det faktiskt finns att köpa online. Jag vet i alla fall att jag vill ha ett guldhalsband och det gör ju det hela lite lättare i alla fall. Men det är ju ett ganska lyxigt problem att inte veta vilket guldsmycke som man vill köpa och det kunde ju ha varit betydligt värre så att säga och det känns ju som ett ganska angeläget problem när man tänker efter.
En god vän till mig var helt nyligen på kurs med Advantum företagsutbildning. Tydligen ska det ha varit en snudd på fantastisk upplevelse. Därför vill jag nu också gå en liknande kurs så att även jag kan bli bättre på mitt arbete, nå nya och större framgångar, tjäna mer pengar och så vidare. Det är nämligen på tiden att jag börjar ta min karriär på allvar, att jag gör något för att ta mig framåt och uppåt här i världen och inte passivt fortsätter att vara en passagerare i mitt eget liv, i min egen karriär. Jag har dessvärre börjat bli av den uppfattningen att min karriär stannav en smula och så får det naturligtvis inte fortsätta, det går inte. Jag måste vidare, ständigt vara i rörelse annars mår jag direkt dåligt. Så har det nog alltid varit och egentligen är det märkligt att jag stått ut med den nuvarande situationen så pass länge som jag ändå har gjort här.
I sommar ska jag och min familj följa med till min kusins hus i Spanien. Vi har aldrig varit där innan för det har varit svårt att tajma eftersom alla jobbar och går i skolan. Nu har vi planerat som galningar och har hittat en vecka där alla kan. Jag längtar så himla mycket, och när min kusin visade bilder på huset började jag längta ännu mer. De har ett utomhusspa på trädgården. Hur grymt är inte det? Jag trodde att hon hade tagit en bild på någon annans hus först, men sedan visade hon bilder på när hon själv satt där i och då trodde jag henne. Jag kommer ju bada mycket i havet också, men det känns så himla lyxigt att ha tillgång till ett utomhusspa när man vill. Det kommer bli en riktigt bra resa. Det känner jag på mig.
Jag har väl egentligen aldrig haft ambitionen att bli någon datorexpert. Kanske har jag aldrig haft förutsättningarna heller. Nu är et visserligen högst oklart huruvida det har med intellektuell begåvning att göra eller ej. Vissa tycks ju tro och förutsätta det. Bland annat en kille jag känner, han är bra programmering och sådant . Visst är han smart, det råder det ingen som helst tvekan om. Men så fasligt mycket klipskare än genomsnittet tro inte att han är eller i ärlighetens man , jag tror att han är alldeles medelsvensson-begåvad. Det är däremot uppenbart att den här killen tycks tro att hän är rätt så många grader vassare än folk i allmänhet och mig i synnerhet. Det kan han gärna få tro, jag vet ju att det inte är så och det handlar ju bara om en relativt harmlös (men felaktig) självuppfattning. Min tolkning är att den stackaren lider av ett smärre mindervärdeskomplex som bottnar i vissa fysiska och tämligen omisskännliga attribut. Ibland stör jag mig på det som jag och de flesta andra upplever som arrogans men som i själva verket troligtvis ett utryck av dåligt självförtroende. Men som sagt, killen gör faktiskt ganska mycket nytta. Bland annat har han sytt ihop en riktigt bra lösning för seo Hosting åt mig. Det hostingpaketet faktiskt blev strålande bra och mycket fördelaktigt. Så för mig får han gärna gå omkring i sin lilla fantasibubbla på fritiden, en drömsk värld där han är smartare än alla andra. Verkar skönt faktiskt.
Förra veckan var jag på kickoff Stockholm. Det var faktiskt väldigt trevligt och givande för en gångs skull. Nu kanske det är jag som är lite gnällig av mig men jag kan tycka att det kan bli en smula krystat och stelt på sådana event ibland. Jag menar på större företag där man är många rymmer ju personalstyrkan så många olika personligheter och det kan i mitt tycke lätt bli lite fel ifall man satsar på någon form av tävlingsmoment. Sådant kanske är kul för det som är fysiska eller tävlingsinriktade av sig. Men det blir lätt så att dessa personer tar över lite väl mycket och dominerar vilket kan få de mer tillbakadragna (som inte sällan är oerhört kreativa) att känna sig illa till mods. Det är i varje fall min syn på sak och jag har sett det hända ett flertal gånger. Men så var lyckligtvis inte på denna tillställning utan allt var mycket avslappnat, informellt och öppet. Dessutom var i Royal Park Hotels mycket tjusiga och trivsamma lokaler. Dit återvänder jag gärna igen.
En av mina vänner är av den där typen som alltid ska överdriva allt. När han och hans flickvän skulle äta lite lyxmiddag hemma köpte killen ett helt kilo Kalixlöjrom fast ingen människa klarar av att äta mer än ett hekto var åt gången. I synnerhet inte om det är fråga om en förrätt vilket det här var. Han äger en SUV som är tre gånger för stor (sett till det egentliga behovet). Sist när jag med honom shoppade vinterkläder skaffade han en polarsäker superjacka som är utformad för sibiriska livräddare och polarforskare och som ska klara temperaturen på minus 60 eller något i den stilen. Det är i ärlighetens namn att ta i en smula eftersom det sällan bli kallare än minus tio här, den här vinterna har ju termometern knappt vågat sig ner under nollstrecket. Så där gör han med allt. Sist när vi skulle ordna midsommarfest, förra året alltså, var hans uppdrag bland annat att hyra partytält (eftersom det alltid börjar regna om man inte gör det). Till festen var ett trettiotal personer inbjudna. Men kunde killen skaffa ett tält lagom storlek, tror ni? Nej, han var tvungen att ta det största som uthyraren hade i sitt digra sortiment. Vi snackar alltså ett riktigt Khaddafitält här som man skulle kunna spela världscup i fotboll i. Nu gjorde inte så mycket, det var han som betalade och fester blev hur lyckad som helst. Men det är ganska excentriskt beteende får man nog lov att säga.
En av mina vänner har en märklig vana. Han ägnar nästan all sin fritid åt att kolla upp lediga jobb trots att han redan har ett ytterst välbetalt och stimulerande arbete där som jag har förstått saken trivs alldeles utmärkt. Jag är i och för sig på sätt och vis likadan. En av mina favoritsysselsättningar är att springa runt i heminredningsaffärer och titta på soffor och lampor och vad det nu kan vara trots att jag redan har allt jag behöver hemma. Men jag tycker ändå inte att det är samma sak med det där maniska jobbletandet. Jag misstänker att det är något med det där, något patologiskt. Kanske beror på något hemskt barndomstrauma. Ja, eller inte. Vem är jag att döma liksom? Han kanske bara tycker att det är roligt att titta igenom intressanta jobbannonser. Jag har ju en del märkliga intressen, som jag helt inte går in på närmare, själv.
Vad utmärker egentligen ett riktigt bra auktionshus? Det har jag alltid undrat. För mig är det här nämligen en fråga av ytterst storvikt. Jag bryr mig helt klart mindre om lättviktiga filosofiska spörsmål som meningen med livet eller bagatellartad kriminalhistoria; vem mördade Palme och Kennedy etc. Så vad är det då som gör de stora auktionshusen så makalösa, fantastiska för att inte säga underbara. Kan det vara panelen och fasaden kanske? En sak är i varje fall säker och det är att dess spelar en avgörande för helhetsintrycket av ett hus. Själv har jag alltid föredragit laserad träfasad och panelskivor i någon jordig naturnära färg. Klar lack eller neutral betsning har dock aldrig varit min grej. Och finns det något som jag formligen hatar så är det furu som på alla sätt är ett fullkomligt vedervärdigt träslag, rent utseendemässigt. Furu (jag skulle nästan kunna säga samma sak om björk och för den delen) har inget att göra i ett anständigt auktionshus.
Det finns många profilprodukter som man kan köpa på nätet och det är precis vad jag tänker göra för många av de produkter som jag har sett är väldigt fina måste jag säga men sen är det ju så att jag har köpt ganska många saker på nätet den senaste tiden så jag får nog se upp så att det inte blir för mycket. Det är ju lätt hänt att man köper lite för mycket för det är ju så enkelt att köpa grejer på nätet och det finns så mycket att välja på också. Man kan ju hitta i stort sätt vad som helst på nätet och då är det ju lite svårt att hålla sig från att köpa något som man verkligen vill ha. Men nu ska jag inte sitta här och leta efter saker att köpa på nätet för det är ju både dyrt och ett slöseri med pengar så jag tror att jag går ut och tar en promenad istället.
Det är så himla gulligt med barnkläder tycker jag, speciellt små barnskor. Jag vet inte hur många barnskor jag har köpt till min kompis bäbis men det är ganska många kan jag lova för jag tycker att de är så himla fina och jag kan inte låta bli att köpa barnskor när jag ser ett par riktigt fina och min kompis blir ju glad i alla fall även om hon säkert har väldigt många nu. Men sen är det ju så att de växer ganska snabbt i den ålder så man måste köpa nya kläder när de har växt ut de gamla och det gör jag så gärna så. Jag har alltid med mig en massa kläder när jag kommer på besök och jag hoppas att det inte kommer att bli en vana nu och att hennes dotter kommer att förvänta sig att få en massa kläder hela tiden även när hon har blivit äldre för det har jag ju inte råd med.
När blir man chockad egentligen? Jag har alltid känt mig ganska så stabil och orädd. Eller hyfsat i varje fall. Fast man kan ju aldrig veta hur man reagerar i varje upptänklig situation. Om något rejält dramatiskt eller till och med riktigt läskigt händer så vet man inte hur man kommer att känna. Jag läste någonting om hur folk beter sig när katastrofer, allvarliga olyckor, krig och terroristdåd inträffar och det är tydligen inte alltid de som i vanliga fall verkar självsäkra och orädda, de förmenta ledartyperna, som hanterar situationen bäst. Det är inte alltid den ”vanliga” chefen som tar kommandot tydligen. Säg att någon får hjärtstillestånd på jobbet. Då är det som jag har förstått saken inte absolut inte helt säkert att det är den formelle chefen som har sinnesnärvaro att ge första hjälpen och leta på den hjärtstartare som förhoppningsvis finns på firman. Man kan tydligen aldrig i förväg säga vad som kommer att hända eller folk kommer att svara på krissituationer.